"Girls Night Out" på Östgöta teatern och Cirkus i Stockholm

Det var Ulf Brunnberg som ringde mej och frågade om jag kunde tänka mej att sy kläderna till -"En rolig och fräck pjäs där det mest är små tangor och stringkalsonger som åker av med kardborrband och tryckknappar, ja sånt där du vet man har när man strippar!?" Ulf visste att jag jobbat på Bacchi Wapen i Stockholm för tjejer i över 7 år och klätt av mej och visat rumpan varje onsdag för vallfärdande möhippor.-"Så vem kan vara bättre än du att vara med och göra den här showen?!"

Det var en rolig resa fram till premiären. Det var Östgöta teatern i Norrköping som satte upp "Girls Night Out" i sammarbete med Teaterbolaget i Stockholm. Regisör var Magnus Bergkvist som jag blev väldigt imponerad av. Han visste precis hur han ville ha av varje skådespelare och visade och petade på allt. Hoppas att få jobba med honom igen. Magnus och koreografen Roger Johansson satt hemma hos mej en kväll och tittade på mina gamla videofilmer från Bacchi och skrattade gott och fick en massa tokiga idéer. Vi såg hur vi inte skulle göra och vad vi ville måste ha med till Norrköping.

I Norrköping fick jag träffa många nya skådespelare och folk bakom scen som jag inte jobbat med tidigare. Det var en verklig rolig tid då Tarzan och jag tog tåget ner med glädje varje dag och mötte upp dessa välkomnande människor. Mina tjejer på syateljen var helt otroliga. Anette Månsson i spetsen av sömmerskorna Ingmarie, Solveig, Gunilla, Birgitta, Åsa och Gyda var dom mest kunniga och proffsiga kvinnor innom skrädderi och tillskärning jag träffat!
Jag kom varje dag med kilovis tunga kassar med tyger från storstan och lite stressigt och flamsigt berättade jag hur jag ville ha det och efter lunch satt en "toall" på dockan och den var bättre än vad jag sagt! Helt suveränt team i Norrköping.

Att sedan se ensemblen med Kim Sulocki, Rennie Mirro och Håkan Larsson i inga kläder alls, det har man som kostymdesigner inget emot om man ser ut så. Även skådisen Patrik Voight som kanske inte var van att stå och vicka på höfterna i stringtrosa eggade upp även dom stelaste i publiken.
Håkan med en kropp mer som en superdeffad tvättbräda helt utan underhudsfett, ja till och med jag saknar ord! Pojken är ett mirakel, den manliga delen i publiken fick komplex och gick hem och ville inte se på ett glas öl efter, eller vägrade äta fruns hemlagade sås med grädde i månader.
Under klädrepen var det som vanligt en massa som kanske inte fungerade som jag hade tänkt det skulle. Men efter några ryck och övningar så flög byxorna av där dom skulle och alla i publiken skrek! Tack Östgöta Teatern och hoppas jag får komma tillbaka igen och jobba med er igen någon gång!!