å
Lars-Åke Wilhelmsson -
artist, designer och skräddare med egen ateljé.
Utbildad typograf
och AD, originaltecknare inom reklambranchen. Nu artist och designer.
Invald i Stockholms Skräddarmästar Gille 1999.
Fått Privatteatrarnas Guldmasken 2 gr för bästa kostym.
För "Grease" 91 och "Stars" 04.
Jag började som tävlingsdansare i Gävle och blev juniormästare
i Tango och Modernvals, kan alla gammeldanser och kom 5:a i SM i Jitterbug av
210 par.
Tävlade i Latinamerikanskt och Standard balroom.
Pajas på lugn Trösken vid Babsans brygga.
Regisserade Furuviksbarnens
ungdomscirkus 2000-2002-2003 och 2004
Satt även i Furuviksparkens styrelse i 4 år. 
Designat till
teatrar och artister bl.a.
- Surprise
Sisters (läs om det längst ner på sidan)
- Kicks
- Bizazz
- Magnus Härenstam,
Siw
Malmqvist show på Berns och
- Lill Babs
Balettföreställningar som Christina Caprioli och Charles Moore.
Bacchi Wapens alla egna stripptörshower och fredagscabarét på 80-90 talet.
1991 fick jag
Guldmasken för bästa kostym till •
Grease på Chinateatern
•
Göta Lejons familjemusikalen "Trollkaren från OZ" (fick
"Guldmyran" för bästa kostym)
• RENT
• Fame
• Little shop of Horrors på
China
• Poppis
• Alla var där
• Guns of Nuns på Folkan
• Supreme soul med Mary Wilson och Tommy
Nilsson på Börsen.
• Spanska Flugan, Chareys Tant och Lorden från Gränden på
Intiman
• Nils Karlsson Pyssling på Maxim
• Girls night out till Cirkus efter Östgötateaterns turne
Schlager vinnare Jill Johnson och Nanne Grönvall.
VM vinnaren i boxning Georg Scott.
Var nominerad till "Guldmasken" för bästa kläder till
Spanska Flugan och Charleys Tant på
Intiman.
Astrid Lindgrens Nils Karlsson Pyssling
på Maxim Teatern.
I nov 99 blev jag invald i Stockholms Skräddarmästaregille. Sydde kläder
till Östgöta Teaterns "Girls
last night" .
Sydde klänning
till Helena Bergström i Jonas Gardells film "Livet är en schlager" som
hade premiär hösten 2000. Var med i en liten roll som Babsan i nya Jönsson
Ligan på Operan i Stockholm samma år.
Spelade huvudrollen Zaza i La Cage aux Folles
i Växjö/Kalmar nov -jan, 2000-2001.
Babsan blev Zaza.
Jag var först lite tveksam när producent Leif Sandberg ringde upp
mig, då jag genast tänkte mig Jan Malmsjös stora succé
i Malmö flera år sedan.
Men efter att åkt ner och sjungit upp och pratat med dom inblandade nere
i Växjö var det med stor glädje jag skrev på kontraktet
då dom trodde på mig och att jag skulle klara av rollen som Albin
eller Zaza!
Det är ju för mej en favorit roll som jobbat med dragshow och klätt
ut mig sedan jag startade Surprise Sisters 1979 i Gävle. Och både
Baby Doll och Babsan har varit mina två favoritkvinnor dom senaste åren.
Det har visat sig att det var den största utmaning som jag gjort!! Om jag kan så skall jag sätta upp dena underbara musikal igen och spela den fantastiska ZAZA igen!! Det är en dröm jag har!
På sommaren åker jag alltid till min sommarstuga i Furuvik. Här
kan jag verkligen ladda batterierna och koppla av till 100%
Pappa har byggt ett inglasat uterum där man kan sitta fri från mygg
och titta på solnedgången över sjön.
Och så här ser det ut när man står nere på bryggan
och tittar upp mot huset. Till höger på bilden har jag bygga ut badrum och bastu! Och 19kv större blev det våren 2002. Och ett stort kök kom till 2005. Nu kan jag bo där året om, (som jag gör så fort jag är ledig, då åker jag dit) Det heter livskvalitét!
Lars-Åke
Wilhelmsson hade snälla och förstående föräldrar,
som tog det med jämnmod att han gjorde brasor i pojkrummet...Han gillade
tidigt att spexa och uppträda och den första kvinnoroll han gjorde
var fröken i "Ruskaby skola". Sedan dess har det blivit mer vågade
damer...
Mina
tonår
Text: Suzanne Benktsson- För Året Runt
Har ni undrat
var "Babsan", den glittrande och paljetterade premiärlejoninnan
får sin glöd ifrån? Nu är sanningen avslöjad, det
bor en liten pyroman i hennes alterego Lars-Åke Wilhelmsson.
Sen barnsben har han haft en dragning tilll eld. Med åren har passionen
svalnat.
-Mamma hade
ett enormt tålamod med mej, berättar Lars-Åke. När jag
var i tolvårsåldern började jag filma med super-8. Jag drog
in en massa sand i mitt rum. Så filmade jag när mina modellflygplan
kraschade och brann upp.
Svarta pelare av plastsot var det enda som blev kvar efter att Lars-Åke
hade slutat filma sina trick filmorgier.
-Jag älskade att bygga modellplan och bilar och båtar, berättar
han. Men så fort färgen hade torkat eldade han upp dem.
Lars-Åkes pappa, som var en tålmodig och kärleksfull far, kunde
kommentera sin sons upptåg med orden: -Kunde vi inte få se modellen
när den var klar innan du bränner upp den?
Pappa Åke var bilmekaniker i byn, Furuvik, och mamma Kerstin var hemmafru
tills Lars-Åke fyllde sex år. Då började hon jobba med
hålkort på Korsnäsfabriken. Bilverkstaden fanns hemma på
gården. Men pappa Åke försökte aldrig övertala Lars-Åke
att ta över.
-Han sa att det var ett skitigt och tungt jobb, där man fick ligga timmar
på det kalla cementgolet, berättar Lars-Åke. Jag var inte det
minsta intresserad av bilar eller motorer heller.
 |
Pappa Åke
var en stor motorcrossfantast, kört många tävlingar i sin ungdom
både på is och vanlig bana, så när Lars-Åke fyllde
"moppe" hade han byggt en moped åt honom.
Det var en Monark med Husqvarna motor i blå metallic med kromade stötdämpare.
Men Lars-Åke var inte imponerad...
-Jag var ganska ointresserad. Men alla mina andra kompisar stod och dregglade
över den. Fast nu förstår jag vilken fin grej det var pappa
hade gjort och nu tycket jag det är kul med motorcykel.
Dagen efter födelsedagen körde Lars-Åke sin nya moped. På
vägen hem från Skutskär blev han påkörd av en bil.
Han for över biltaket och landade bakom bilen.
-Den fina moppen flög i diket. Jag klarade mig med bara några skav
och skrubbsår. Jag satt med fötterna uppe mellan tank och sadel.
Hade jag haft fötterna på fotpinnarna så hade jag inte haft
min vänsterfot i dag!
Pappa Åkes svetsarkunskaper kom däremot till stor glädje när
Lars-Åke som 14 åring ville klä ut sig som Carmen Miranda.
Pappa svetsade en stålställning som Lars-Åke klädde med
konstgjorda plast-frukter och hade en nästan 1 meters "tratt"
på huvudet.
Hans stora
idol under uppväxten var givetvis den två år älder systern
Monica.
Han ville alltid vara med och leka när hennes kompisar kom. Men de brukade
cykla iväg och lämnade Lars-Åke på efterkälken på
sin lilla pojkcykel.
Lars-Åke lekte gärna i skogen med att bygga kojor i träden.
Då brukade han ha sällskap av en betydligt mer trogen vän, schäferhunden
Nadir.
-På vintern åkte vi pulka och skidor efter Nadir i snön, berättar
Lars-Åke. Han var min allra bästa vän.
När Nadir var tvungen att avlivas fick Lars-Åke och Monica två
vita dansmöss. De kunde knappast ersätta Nadir. Det är nog enda
gången Lars-Åke visat något som helst missnöje med mamma
Kerstin och pappa Åke.
Han var bara i elvaårsåldern när han började inom underhållningsbranchen.
Det var hemma i Furuviksparken som växelmaskinist till minibilarna som
gick i tre
minuter för en femma.
Han befodrades till att sköta barnkarusellen, gick vidare till virvelvinden
men fick aldrig komma till berg och dalbanan. -En gång fick jag hoppa
in som liemammen och och spöke i Spöktåget, berättar Lars-Åke.
Tryckkompressionen gick sönder, så spökena hoppade inte fram.
Det var en midsommar-afton och det var hur mycket folk som helst som ville åka.
I stället för att stänga spöktåget fick Lars-Åke
klä sig i trasor och och lakan och ge sig in för att skrämmas.
-Folk blev livrädda! Elektriciteten fungerade fortfarande, så de
som åkte märkte inget. De hade åkt förut och var kaxiga
för de visste ju när spökena skulle dyka upp. Så kom jag
i stället och de blev jätterädda.
Inhoppet varade en eftermiddag och kväll, sen lagades felet. Dan efter
var det kö till spöktåget, för ryktet hade spritt sig
på bygden om det mänskliga spöket. De blev givetvis besvikna
när de möttes av de gamla vanliga spökena.
-Det var nog min största succé, som lieman, konstaterar Lars-Åke
med ett skratt. Fast ingen vet om det...
Han hade visserligen redan debuterat som spöke i skolteatern i "Spöket
på Canterville". Hans svensklärarinna Gunilla Augrell såg
tidigt hans skådespelartalanger. -Jag tog med pappas vintersnö-kjedjor
till traktorn som vägde bly! Jag gick och drog och släpade kjedjorna
över scenen så jag fick blåmärken på axlarna. Den
först kvinnogestalten han gjorde var som fröken i pjäsen "Årsexamen
i Ruskaby skola" på Rotskärsskolan.
-Hon var en elak ragata, min rollfigur som skolfröken! Gunilla var en stor
stor del i att Lars-Åke forsatte med spex och teater. Hon fick honom att
tycka det var roligare på Rotskärsskolan. -Jag var aldrig riktigt
inspirerad i skolan och dom vanliga ämnena. Teater och leka med roller
gillade jag mest, säger Lars-Åke som aldrig känt sig vuxen eller
mogen, än!
Lars-Åke var i sanning en mycket aktiv tonåring. Utöver skolan
och teatern tränade han varje vecka simning i HSS och började tävlingssimma
som 13 åring. Han sjöng i Skutskärs ungdomskör som också
hade konserter i kyrkan. - Jag minns att jag ibland hade egna solon;
"Hitåt bröder, av med rockarna! Mannen där bland människoflockarna,
ridande på åsnan grå, skall vår bästa hyllning
få. Konung över liv och död, kom och giv vår herre bröd!"
Tretton år och med ljuv gossröst i kyrkokören lämnade nog
inte Lars-Åke ett öga torrt!
Ett av Lars-Åkes
största intressen var ändå dansen.
Redan som barn hade han fått lära sig av sin mormor Alfild och följde
ibland med på gammeldansgillen. Hon lärde honom allt som gick att
lära om snoa, mazurka, polka och hambo.
Han började tävlingsdansa i de tidiga tonåren. Det ledde så
småningom till att han blev juniormästare i tango och vals. Senare
kom han femma på SM i jitterbugg i konkurrens med 210 par.
Dansen skulle så småning omleda till nästa stora passion, at
sy. En av höjdpunkterna i hans karriär var när han 1999 valdes
in i Stockholms Skräddarmästargille.
Lars-Åke
och Monika Åsell i standarddans
|
Redan 1976 blev
han intervjuad av Året Runt med anledning av dansen och sykunskaperna.
Då stod det:
"Flickor ska ha kjol! förklarar frankt 18-årige tävlingsdansören
Lars-Åke Wilhelmsson från Gävle. Och han kan bestämma
för det är han som syr!"
Att rubrikerna skulle bli så många och stora genom åren
var det nog inte alla som kunde förutsäga. Skolan däremot, den
fångade inte riktigt Lars-Åkes uppmärksamhet. Mer än roliga
timmen förstås, -Jag brukade ta ALLA roller, berättar Lars-Åke.
Så fort någon annan hade en replik och inte var tillräckligt
snabb, brukade jag genast fylla i och säga att där såg de att
de minsann inte kunde lika bra som jag...
Han slutade efter nian och började jobba på en anonnsbyrå.
Det var inte så att betygen var jättedåliga eller att Lars-Åke
hade anpassningsproblem. Men intresset fanns inte. Däremot var han bra
på att rita och teckna.
-Vi hade pappersarken i något som såg ut som hyllor. De var trånga
och smala. "Jag undrar om man kan krypa in?" sa jag och mina
arbetskamrater sa att jag skulle försöka. Jag fastnade så klart
och de var tvungna att dra mej ut.
Allra första kärleken drabbade honom när han var elva. Det var
bara det att föremålet för hans kärlek var över 20.
-Hon hette Pia och var så fin! Jag var jättekär och fruktansvärt
blyg för henne. Det var när han var 17 som han träffade Annelie.
Hon blev hans första "riktiga" flickvän. Det varade ett
år. -Hon lagade så god mat och en sådan god ungsbakad potatis,
minns Lars-Åke. Sen träffade han Berit. Då hade han redan börjat
som playbackartist och mimade och uppträdde som Elvis, Marilyn Monroe,
Anita hegerland och flera andra artister. Han hade givetvis sytt alla kläder
själv och tillsammas med Berit kuskade han omkring till estraderna i en
gammal Amazon.
-Berit stod bakom en vikskärm och hjälpte mej med alla klädbytena
jag hade och det var inspelad pausmusik exakt så jag hann byta om till
nästa nummer.
Karriären avbröts tillfälligt när han kallades in som
plutonsbefäl till lumpen i Uppsala på S1. Tretton långa månader
väntade honom. -Jag muckade som malaj några månader tidigare,
säger Lars-Åke med ett nöjt leende.
Lumpen var inte riktigt det han drömde om just då. Men han skulle
komma tillbaka. 
I dag är han löjtnant, efter att ha rest runt i det krigssargade Bosnien
som fältartist för FN-soldaterna.
Lars-Åke, som vanligtvis har stor kontroll över Babsans peruk och
högklackade skor, insåg snabbt i krigets skugga att en peruk inte
behöver vara nypermanentad.
-Jag uppträdde ju som Babsan, för flera FN-kompanier, inte bara svenskar.
Skämten blev annorlunda och kanske lite grövre än den cenuserade
TV pratshower vi sett. Det var en helt annan verklighet. -Många soldater
ville bli fotograferade med Babsan. Ibland fick de låna peruken.
Den var långt ifrån nylagd och nypermanentad när vi kom hem.
Lars-Åke
bor tillsammans med sin bäste vän
Tarzan, en åttaårig borderterrier, på en fashionabel
adress på Östermalm.
En värdig efterföljare till den mer storvuxne schäfern Nadir.
-Jag har haft Tarzan sedan han var fem månader, berättar Lars-Åke.
När jag fick honom visste jag att det var alldeles rätt att skaffa
hund. Jag blev en hel människa. Tarzan håller med, han är en
riktig hussehund!
Text ur Året Runt nr 37 2000
ps,
Förutom
min hund Tarzan (till 2002) nu Pajas,
som alltid följer mig vart jag än går så kan jag också
visa min orm, för om du inte visste det sedan tidigare, har jag faktiskt
haft en orm!
Lars-Åke själv berättar;
Pajas
min hund...
Daniel o ung Pajas